Viktiga frågeställningar avseende biologisk behandling

Detta dokument är i första hand avsett för att vara ett stöd för verksamhetsutövare, andra beställare och tillsynsmyndigheter genom att belysa viktiga frågeställningar som bör hanteras innan en metod appliceras. Det kan även användas av konsulter och entreprenörer för att förbereda svar på frågor som kan uppstå i en tillståndsprocess. Det kan även vara ett stöd för att väcka tankar kring metoderna och vad de uppnår. Dokumentet är ingen checklista, och långt ifrån heltäckande, utan tar upp några av de återkommande frågeställningar som finns inom efterbehandlingsprojekt. Dokumentet bör ses och användas som ett komplement till den ”fördjupade metodbeskrivningen” för respektive metod.

Relevanta frågeställningar

Information

Att besvara inför tillämpning av metoden

Vad kan man behandla?

Organiska föroreningar med undantag för ett mindre antal persistenta organiska föreningar (t.ex. dioxin, PFOS/PFAS och PCB)

Är de föroreningar som finns i området biologiskt nedbrytbara?

Var kan man behandla?

Metoden kan tillämpas både över och under grundvattennivån. Metoden lämpar sig bäst för behandling av föroreningsplymer med måttliga föroreningshalter. Det finns dock teknik framtagen för tillämpning av bl.a. halorespiration i källzoner.

Utgörs den aktuella föroreningen av en källzon eller en spridningsplym?

Markegenskaper?

Metoden är beroende av jordartsförhållanden och dess permeabilitet. Impermeabla formationer kan påverka tillgängligheten av tillsatta näringssubstrat och mikroorganismer.   Ny teknik ökar användberheten i lågpermeabla jordar.

Är jordartsstratigrafi och permeabilitetsförhållanden kartlagda? Används teknik som är fungerar för aktuella jordarter?

Utformning av mätbara åtgärdsmål och åtgärdskrav?

Åtgärdsmål och åtgärdskrav

vid biologisk behandling in situ, brukar normalt avse föroreningshalterna i det förorenade området efter avslutad behandling.

Det är dock viktigt att inte enbart den primära föroreningen analyseras, utan också tänkbara nedbrytningsprodukter.

Omfattar uppsatta åtgärdsmål även tänkbara nedbrytningsprodukter?

Närvaro av andra föroreningar än den som metoden behandlar?

Vissa organiska föroreningsämnen är liksom metaller och oorganiska ämnen persistenta mot biologisk nedbrytning. Höga halter av andra föroreningar kan vara toxiska för de organismer som används.

Vilka andra föroreningsämnen än biologiskt nedbrytbara organiska ämnen ingår i den aktuella jord- eller grundvattenföroreningen?

Omgivningspåverkan miljö?

Biologisk nedbrytning kan under vissa omständigheter leda till uppkomst av metaboliter med högre toxicitet och/eller mobilitet än den ursprungliga föroreningen.

Vilka nedbrytningsprodukter kan förväntas uppkomma och vad medför dessa för risker?

Omgivningspåverkan hälsa?

Biologisk behandling in situ förknippas generellt inte med några större hälsorisker. Dock kan biologisk nedbrytning under vissa omständigheter leda till uppkomst av metaboliter med högre toxicitet och/eller mobilitet än den ursprungliga föroreningen, vilket t.ex. skulle kunna påverka dricksvattenkvaliteten negativt i närbelägna brunnar. Buller vid anläggningsarbeten och från pumpar kan även påverka omgivningen negativt.  

Vilka nedbrytningsprodukter kan förväntas uppkomma och vad medför dessa för risker?

Arbetsmiljörisker?

Biologisk behandling in situ förknippas generellt inte med några större arbetsmiljörisker utöver de risker som alltid föreligger i samband med arbete inom förorenade områden.

Vilka skyddsåtgärder vidtas med avseende på de arbetsmiljörisker som föreligger?

Risk för driftstörningar?

Metoden kan i vissa tillämpningar – främst då kontinuerlig grundvattenpumpning tillämpas – vara känslig för elavbrott och liknande driftstörningar.

Vilka åtgärder har vidtagits för att förebygga avbrott i behandlingen till följd av störningar i eldistributionen?

Tidsaspekter?

Metoden är i regel förknippad med långa behandlingstider. Biologisk behandling av föroreningsplymer sträcker sig ofta över flera år.

Ofta är markområdet tillgängligt även under behandlingsperioden Dock är det viktigt att säkerställa att installerade extraktions- och injektionsbrunnar förblir tillgängliga under hela behandlingsperioden.

Är extraktions- och injektionsbrunnar med tillhörande pump- och reningsanläggning placerade så att de förblir åtkomliga under hela behandlingsperioden? Är behandlingsmetoden anpassad för vinterförhållanden?

Ekonomi?

Kostnaden för biologisk behandling varierar inom ett brett spektrum. Det kan föreligga mer kostnadseffektiva metoder om syftet t.ex. är att avlägsna stora volymer fri fas.

Förekommer signifikanta volymer av fri fas? Kan metoden komplementeras med annan metod för behandling av fri fas?

Energi- och resursförbrukning?

Energiförbrukningen bedöms som måttlig. Huvuddelen av energiförbrukningen bedöms vara under etablerings- och installationsfasen.

Hur stor förväntas energi- och resursförbrukningen att bli? Vilka åtgärder vidtas för att minimera energi- och resursförbrukningen?

Behov av detaljerade åtgärds- och projekteringsutredningar före upphandling och implementering?

Det är viktigt att förorenings-utbredningen och permeabilitetsförhållandena i jordlager och grundvatten är noggrant kartlagda. Resultat från bänk- och/eller pilotskaleförsök med den aktuella föroreningen bör föreligga.

Föreligger ett tillräckligt utredningsunderlag för att åtgärden ska kunna projekteras och upphandlas?

Behov av förberedelser vid etablering?

Eftersom behandlingen ofta måste pågå under en relativt lång tidsperiod är det viktigt att injektions- och extraktionsbrunnar med tillhörande pump- och reningsanläggning placeras så att de kan användas även i det långa tids-perspektivet.

Är framtida förändringar i t.ex. bebyggelse och markanvändning beaktade vid planeringen av den aktuella efterbehandlingsåtgärden?

Behov av kontroll under utförande?

Vid tillsats av näringssubstrat och mikroorganismer kan det finnas anledning att genom provtagning verifiera att tillförda substrat når fram till den aktuella föroreningen.

Föroreningshalterna, inklusive nedbrytningsprodukter, i jord, grundvatten och eventuellt porgas måste fortlöpande följas upp.

Föreligger en kontrollplan för att säkerställa att tillförda näringssubstrat och i förekommande fall mikroorganismer distribueras homogent i den behandlade formationen, och för att verifiera att föroreningshalterna i jord, grundvatten och i förekommande fall porgas reduceras?

Behov av uppföljning efter utförande?

Efter avslutad behandling bör provtagning fortgå under en relativt lång tidsperiod (minst ett år) för att med någorlunda säkerhet utesluta eventuella återkontamineringseffekter.

Hur sker uppföljning för att säkerställa att metoden har haft avsedd effekt och att ingen återkontaminering skett?

Behov av information till närboende och allmänhet?

Närboende kan uppleva oro och obehag vid anläggningsarbetena störas av pumpar. Om bakterier eller näringsämnen injekteras i grundvattnet kan även det skapa oro hos närboende.

Hur och i vilken omfattning kommer närboende och berörd allmänhet att informeras innan efterbehandlingsarbetena påbörjas?