'Klassisk' in situ-behandling – Översikt

Vad innebär 'klassisk' in situ- behandling?

Så kallad 'klassisk' in situ-behandling är en sedimentåtgärd bestående av flera olika metoder med den gemensamma nämnaren att ett eller flera typer av additiv mekaniskt injekteras eller blandas ner i ytan på förorenade sediment. Målet med behandlingen är att få till eller förstärka en eller flera behandlingsprocesser för att reducera föroreningars biotillgänglighet hos organismer i sedimentens biologiskt aktiva zon.

Det är viktigt att tidigt nämna att metoderna som ingår i klassisk in situ-behandling av förorenade sediment har ett antal allvarliga nackdelar, bland annat otillräcklig kontroll på processen, begränsningar med avseende på vattendjup och avsevärd störning på miljön. Bland de som arbetar med åtgärder av förorenade sediment råder konsensus om att dessa och andra problem med metoden är tekniskt och ekonomiskt oöverkomliga och därför anses klassisk in situ-behandling av sediment inte vara en möjlig eller accepterad metod för sedimenthantering. Likväl så beskrivs metoden kortfattat på Åtgärdsportalen, då det är en åtgärd som har använts och som fortfarande ibland nämns som ett möjligt alternativ, och som viktiga erfarenheter (trots, eller kanske tack vare, misslyckade resultat) har byggts upp kring. Det bör även påpekas att de metoder som klassisk in situ-behandling av sediment bygger på, och som ej fungerar för sediment, däremot ofta fungerar väl och med framgång har använts för att behandla förorenad jord.

Åtgärden kallas ofta för tidig eller “klassisk” in situ-behandling av sediment för att skilja den från in situ-metoden AC-baserad tunnskiktsövertäckning som istället bygger på att ett tunt skikt av aktivt kol läggs ut ovanpå de förorenade sedimenten, och att detta lager genom naturlig bioturbation över tiden blandar kolet i den biologiskt aktiva zonen.

För vilken typ av föroreningar och områden är metoden lämplig?

I teorin skulle olika typer av klassisk in situ-behandling kunna användas för att behandla en rad olika organiska och metalliska sedimentföroreningar i löst fas och möjligen även behandling av fri fas av organiska föroreningar med begränsad vattenlöslighet (Non-aqueous phase liquids, NAPL) som t.ex. olja eller kreosotolja. Då goda resultat saknas från klassisk in situ-behandling avseende sediment är emellertid erfarenheten om vilka sedimentföroreningar som är mottagliga för vilka typer av behandlingar begränsad, liksom kunskap om hur effektiva behandlingarna kan förväntas vara. Dessutom är även information om vilka sediment- och platsförhållanden som är gynnsamma för de olika typerna av klassisk in situ-behandling begränsad.

I praktiken skulle mer kunskap om vilka föroreningar och vilka förhållanden som passar klassisk in situ-handling nästan vara av enbart akademiskt intresse eftersom åtgärden inte längre anses vara ett tänkbart alternativ vid behandling av förorenade sediment.

Hur fungerar metoden?

Det primära och övergripande målet med alla typer av in situ-behandling är att reducera föroreningars biotillgänglighet hos bottenlevande organismer i sedimentens biologiskt aktiva zon.

Vilka organiska och metalliska sedimentföroreningarna som behandlingen hanterar beror på de specifika behandlingsprocesser som sätts igång, eller förstärks, och därmed på vilka behandlingsmedel som används.

skiss klassisk in situ1

Figur 1. Principskiss över hur additiv mekaniskt injekteras eller blandas ned vid klassisk in situ-behandling är tänkt att fungera (ej skalenlig). Illustration av Joe Jersak och Peter Harms-Ringdahl

Med metoden (se figur 1) skulle i princip en rad olika behandlingsprocesser kunna sättas igång eller förstärkas: kemiska, biologiska, kemisk-biologiska, inkapslings- och bindningsprocesser. Olika typer av behandlingsmedel – kemikalier, mikrober, cement och kraftiga adsorbenter – kan i sin tur mekaniskt blandas ner i sedimenten för att få igång eller förstärka en eller flera av dessa.

Hur lång tid tar behandlingen?

Tidsåtgången är irrelevant eftersom klassisk in situ-behandling enligt många referenser inte anses vara lämpligt alternativ vid behandling av förorenade sediment. 

Vill du veta mer? Läs vidare i den födjupade metodbeskrivningen.