Ursprung och historik i Sverige

Detaljer

Senast uppdaterad onsdag, 25 mars 2020 18:50

Fibersedimenten har i de flesta fall bildats genom att suspenderat material i avloppsvattnet från industrierna har sedimenterat i anslutning till utsläppskällan (1). De låga priserna på träråvara gjorde att det inte fanns något incitament att försöka minimera förlusterna av fibrer från massakokningen vilket resulterade i förluster på upp till 10 % av den totala massan på vissa fabriker (2). Utsläppen av suspenderat material bedöms ha ökat kraftigt under den senare delen av 1800-talet då de första maskinbaserade fabrikerna byggdes och produktionen av massa i Sverige steg från 50 ton/år under 1860 till nästan 3 miljoner ton/år under 1935 (3).

Figur 1. Exempel på utsläpp av fibrer vid en massaindustri längs norrlandskusten 1959. Källa: Lantmäteriet.

Under första och andra världskriget gick produktionen ner och så även mängden fibrer som släpptes ut (3). Efter andra världskriget gick produktionen upp markant med ökade utsläpp som följd (se Figur 1). Denna utsläppsökning varade fram till 1965 då många små och omoderna fabriker lades ner samt att miljökraven började öka i samhället. Efter att den första miljöskyddslagen trädde i kraft 1969, i vissa fall tidigare, installerades sedimentationsbassänger vid de flesta anläggningar och den största delen av det suspenderade materialet, som härstammar från träd, kunde urskiljas innan processvattnet släpptes ut. I Finland beräknas omkring 20–35 kg suspenderat material ha släppts ut per ton producerad massa innan extern rening infördes (4). Om situationen var liknande i Sverige så motsvarar det utsläpp av 60 000–105 000 ton suspenderat material per år med den mängd massa som producerades kring 1935.

I och med sedimentationsbassängernas inträde i avloppsreningen förbättrades vattenkvaliteten avsevärt i de flesta recipienter som mottagit avloppsvatten. Därmed avhjälptes också till stor del den syrebrist som hade uppstått till följd av höga halter syreförbrukande material i vattnet. Det suspenderade organiska materialet som redan hade släppts ut och som har ackumulerats i vattendragen i form av fiberbankar och/eller fiberrika sediment bryts ned mycket långsamt (5). Detta har medfört att fibermaterialet i sedimenten fortfarande ligger kvar mer eller mindre intakt på många bottnar och det finns idag inga beräkningar på hur lång tid det skulle ta för en fiberbank att mineraliseras på naturlig väg.

Referenser

(1) Krishnappan, B.G., 2000. In Situ Size Distribution of Suspended Particles in the Fraser River. J. Hydraul. Eng. (New York, N.Y.) 126, 561–569. https://doi.org/10.1061/(ASCE)0733-9429(2000)126:8(561)

(2) Norrström, H., 2015. Miljösituationen i skogsindustrirecipienter - produktions- och miljöteknisk utveckling vid aktuella fabriker. ÅF projekt ID 6034963, 85 sid.

(3) Jerkeman, P., Norrström, H., 2018. Historien om skogsindustrins miljöarbete - Vägen mot hållbarhet, 312 sid.

(4) Virkola, N.E., Honkanen, K., 1985. Waste-water characteristics. Water Sci. Technol. 17, 1–28.

(5) Elser, J.J., Fagan, W.F., Denno, R.F., Dobberfuhl, D.R., Folarin, A., Huberty, A., Interlandi, S., Kilham, S.S., McCauley, E., Schulz, K.L., Siemann, E.H., Sterner, R.W., 2000. Nutritional constraints in terrestrial and freshwater food webs. Nature 408, 578–580. https://doi.org/10.1038/35046058

Se även

Young, S., Smith, D.W., 2001. Pulp mill effluent induced coagulation and flocculation in receiving waters, in: Sustainable Forest Management Network. Edmonton, Alberta, p. 13.
Leschine, S.B., 1995. Cellulose Degradation in Anaerobic Environments. Annu. Rev. Microbiol. 49, 399–426. https://doi.org/doi:10.1146/annurev.mi.49.100195.002151:10.1146/annurev.mi.49.100195.002151