Förstärkt övervakad naturlig självrening - Översikt

Se även Fördjupning

Vad innebär förstärkt övervakad naturlig självrening?

Förstärkt övervakad naturlig självrening (FÖNS) är en in situ-åtgärdsför förorenade sediment. Metoden innebär att ett relativt tunt lager av konventionella material (exempelvis sand) placeras ut ovanpå de förorenade sedimenten. Detta skiljer metoden från övervakad naturlig självrening (ÖNS), där översedimenteringen sker på naturlig väg. Den tunna övertäckningen som placeras ut hjälper till att förstärka eller påskynda naturlig kemisk, biologisk och särskilt fysisk återhämtning. Metoden brukar även kallas för konventionell tunnskiktsövertäckning och på engelska heter metoden Enhanced Monitored Natural Recovery, EMNR. Metoden har också tidigare kallats "förstärkt naturlig återhämtning" (Enhanced Natural Recovery ENR) (2). I följande metodbeskrivning kommer termen förstärkt övervakad naturlig självrening (FÖNS) att användas.

FÖNS började tillämpas i USA under slutet av 1980- och början av 1990-talet och har sedan dess fått ökad uppmärksamhet och blivit en allt mer erkänd metod, både i och utanför USA. Jämfört med isolationsövertäckning har dock FÖNS använts i relativt liten utsträckning såväl internationellt som i Sverige.

Det bör noteras att med tunnskiktsövertäckning avses vanligtvis lager av sediment eller sand, även om definitionen av "tunn" kan variera kraftigt (se "Status och historik" i den fördjupade beskrivningen).  Det ska också förtydligas att FÖNS , skiljer sig avsevärt från AC-baserad tunnskiktsövertäckning

För vilken typ av föroreningar och områden är metoden lämplig?

De föroreningar som bedöms vara bäst lämpade att hanteras med FÖNS är organiska ämnen som inte bioackumuleras och/eller som snabbt bryts ner och metaller som bildar stabila komplex i anaeroba sediment. Exempel på sådana ämnen är lågmolekylära PAH och zink- och kvicksilversulfider. FÖNS har även använts som åtgärd för att hantera en rad olika mer svårnedbrytbara och bioackumerande bundna organiska, metallorganiska och metalliska sedimentföroreningar, såsom PCB, PAH, DDT/DDEdioxiner, furanermetylkvicksilver, kvicksilver och andra tungmetallerFÖNS bedöms ej vara lämplig för att behandla fri fas av organiska föroreningar med begränsad vattenlöslighet (Non-aqueous phase liquids,NAPL) som olja eller kreosotolja.

FÖNS är tillämpbar vid en rad olika sediment- och platsförhållanden. Metoden är mest lämpad i miljöer med låg erosion och där den naturliga sedimentationstakten inte är tillräcklig för ÖNS. Då tjockleken på övertäckningen i FÖNS vanligtvis är avsevärt mindre än en vanlig isolationsövertäckning kan metoden även tillämpas i känsliga vattenområden.

Hur fungerar metoden?

Vid förstärkt övervakad naturlig självrening läggs ett relativt tunt lager av konventionella material, som sediment eller sand, ut ovanpå de förorenade sedimenten för att påskynda den naturliga återhämtningen, och särskilt då den fysiska återhämtningen. I övrigt bygger metoden på samma principer som ÖNS.

FÖNS kräver kontinuerlig utvärdering av fysikaliska, kemiska och biologiska övervakningsdata som inhämtats över tid. Detta för att dokumentera och visa att de naturliga återhämtningsprocesserna äger rum och att de sker i tillräcklig utsträckning.

Eftersom inerta övertäckningsmaterial används i FÖNS ska lagertjockleken minst motsvara djupet på den zon i sedimenten där bioturbation sker, den så kallade biologiskt aktiva zonen, för att ge tillräckligt skydd. Detta till skillnad från när AC-baserad tunnskiktsövertäckning används, där täckningen består av aktivt material, och då lagertjockleken är tunnare än den biologiskt aktiva zonen och ändå verkar skyddande, se Figur 1.

skiss caps EMNR AC1

Figur 1: Schematiska exempel på konventionell (FÖNS) (t.v.) och aktiv (t.h.) tunnskiktsövertäckningar (ej skalenligt). Illustration av Joe Jersak och Peter Harms-Ringdahl.

Hur lång tid tar behandlingen?

Hantering av förorenade sediment med ÖNS tar vanligtvis mellan 5 och 30 år. Eftersom den främsta anledning till att använda FÖNS är att påskynda den naturliga återhämtningen är metoden, i teorin, snabbare.

Den faktiska tidsåtgången för återhämtning beror på en rad olika faktorer, såsom föroreningstyper, sedimentegenskaper, platsförhållanden och de specifika målen med åtgärden. Genom att komplettera FÖNS med andra åtgärdsmetoder, som till exempel åtgärdar vissa delar av förorenade sediment inom ett område eller minskar spridning från andra källor, så kan behandlingstiderna med FÖNS kan sannolikt förkortas.  

Vill du veta mer? Läs vidare i den födjupade metodbeskrivningen.