Isolationsövertäckning - Översikt

Detaljer

Senast uppdaterad fredag, 13 mars 2020 17:51

Se även Fördjupning

Vad innebär isolationsövertäckning?

Isolationsövertäckning är en in situ-åtgärd för förorenade sediment som innebär att ett eller flera lager rent material läggs över förorenade sediment för att möta uppsatta åtgärdsmål (Figur 1). Åtgärdsmålen inkluderar ofta både fysisk och kemisk isolering av föroreningar för att undvika att organismer exponeras samt att minska erosion och spridning av förorenade sediment.

Olika konventionella (t.ex. sand eller sten) och kemiskt aktiva material (t.ex. aktivt kol) kan användas i isolationsövertäckningar för att hantera olika typer av sedimentföroreningar.

Isolationsövertäckning av sediment har genomförts i USA sedan början av 1980-talet och är en väletablerad och allmänt vedertagen åtgärd. Förutom i USA så har projekt även genomförts i Kanada, Norge och en del andra länder. I Sverige har isolationsövertäckning hittills tillämpats i mycket begränsad utsträckning. På engelska kallas metoden för isolation capping.

Figur 1: Exempel på utläggning av övertäckningsmaterial från ett undervattensperspektiv (ej skalenlig). Illustration av Peter Harms-Ringdahl.

För vilken typ av föroreningar och områden är metoden lämplig?

Isolationsövertäckning (med konventionella eller aktiva material) är lämplig för hantering av en mängd olika föroreningar i löst fas, inklusive organiska, metallorganiska och metallföroreningar, såväl som fri fas av organiska föroreningar med begränsad vattenlöslighet (Non-aqueous phase liquids, NAPL).

Dessutom kan isolationsövertäckningar vara tillämpbara och effektiva i en rad olika förhållanden. Det kan vara miljöer med skiftande sedimentkarakteristik, som t.ex. bärighet, -och organiska material, såväl som vid olika platsförhållanden, t.ex. vattendjup, bottnens lutning, gastryck, eroderande krafter och interaktion mellan ytvatten och grundvatten.

Hur fungerar metoden?

Konventionella och aktiva isolationsövertäckningar (Figur 2) är ofta konstruerade för att verka på tre olika sätt:

• Fysisk isolering mellan de förorenade sedimenten och bottenlevande organismer i övertäckningens biologiskt aktiva zon.

• Kemisk isolering från föroreningar som annars i löst fas med tiden skulle röra sig genom övertäckningen och upp i övertäckningens biologiskt aktiva zon och påverka de bottenlevande organismerna.
• Erosionsskydd av sedimentmassorna mot både naturlig och mänskligt orsakad erosion som annars kan orsaka spridning och ökad exponering även utanför det förorenade området.

Figur 2: Exempel på en konceptuell bild på konventionell isolationsövertäckning (vänstra bilden), i det här fallet med ett erosionslager. Till höger en konceptuell bild på aktiv isolationsövertäckning, i det här exemplet utan erosionsskydd. Notera även skillnaden i djup på bioturbation i figuren. Figuren är ej skalenlig. Illustration av Joe Jersak.

Hur lång tid tar behandlingen?

Tidsmässig är en av de största fördelarna med isolationsövertäckning, jämfört med andra åtgärder, som t.ex. övervakad naturlig självrening (ÖNS), att metoden innebär en snabb riskreducering genom minskad exponering för föroreningarna.

Dessutom kan konventionella och aktiva isolationsövertäckningar möta uppsatta åtgärdsmål under en mycket lång tidsperiod, men endast om a) alla föroreningskällor är under kontroll, b) övertäckningen är korrekt designad för platsen, c) övertäckningen är korrekt konstruerad, och d) övertäckningen underhålls vid behov.

Vill du veta mer? Läs vidare i den födjupade metodbeskrivningen.